Ordförandens blogg

Jag har tagit mig friheten att starta en blogg med numismatiska betraktelser som jag själv tycker är intressanta. Förhoppningsvis kommer en eller annan till att tycka det. ”Ordförandens blogg” kan väl vara en bra rubrik eftersom den kan tas över av nästa ordförande… och nästa… och nästa… i all evighet.

Leif Skarp, ordförande i Myntklubben Skilling Banco.

191109

Christian Erikssons plaketter

Det finns knappast något vackrare än större gjutna medaljer och plaketter. Det finns ofta en relief och en skulptural känsla som är svår att åstadkomma vid prägling.

Jag har tidigare i bloggen presenterat en medalj över skulptören Christian Eriksson. Han har också själv formgivit ett fåtal plaketter. De följer nedan:

Vollrat Tham. Till hans 70-årsdag 1907. Gjuten hos Herman Bergmans Konstgjuteri. Tham var vd för Trafikaktiebolaget Grängesberg/Oxelösund och det var bolaget som beställde plaketten.

Erik Frisell. Plakett gjuten i 16 exemplar hos Herman Bergmans Konstgjuteri år 1919. Anledningen var Frisells 60-årsdag.

Johan Henrik Palme. Den vanligaste av Christian Erikssons plaketter. Den gjöts i 250 exemplar 1919 i Köpenhamn. Anledningen var att Palme varit ledare för Stockholms Inteckningsaktiebolag i femtio år.

191009

Igår kom jag hem från Rom. Det är en fantastisk stad och man tackar sin gamle historielärare för att man fick ett intresse för historia i allmänhet och antiken i synnerhet. Man ryser när man tänker på förslaget att ta bort detta från grundskolans kursplaner. Den som kom på den idén hade nog en sällsynt dålig dag på jobbet.

Nåväl, vad har då detta med numismatik att göra? Kanske något ändå… Colosseum är ett fascinerande byggnadsverk och dess historia är något man tar del av med skräckblandad förtjusning.

Antika mynt är inte det numismatiska område jag känner till bäst dock. På utställningen inne i arenan fanns det några bilder på mynt som avbildar den. Jag tyckte det var spännande att se och vips hade man lärt sig något nytt!

191001

I helgen hölls MiSAB:s nr 33 på Sheraton i Stockholm. Traditionellt äger visningen rum på fredag i Svenska Numismatiska Föreningens lokaler på Banérgatan. På visningen besiktigar man objekten och funderar på om det kan finnas något intressant till samlingen.

Mynten är noga numrerade och utlagda i någorlunda ordning så att det går att hitta det man söker. Trängseln och värmen kan vara besvärande…

På lördagen startade själva auktionen. Priserna på svenska mynt blev höga och intresset var stort. Allt från medeltid till vårt nuvarande majestät fann köpare, ofta till priser som förvånade.

På lördagskvällen bjöds det på skumpa och kanapéer. Varför detta då…? Jo, det nya bokprojektet ”Sveriges Mynt 1521-2021” presenterades. Det är Dan Carlberg som fått rättigheterna till att göra uppföljaren till första utgåvan som sträckte sig till 1977. Dan, Magnus Wijk och Bengt Hemmingsson tänker sig att boken ska vara klar under 2020.

På söndagen var det dags för sedlar, polletter, medaljer och utländska mynt. Själv fick jag med mig några medaljer från auktionen, men även några som inköptes privat under helgen. På tåget hem till Linköping hade jag med mig den tidigare Linköpingsbiskopen Eric Benzelius dy. Han var mycket glad åt att komma hem igen.

190922

Det som är det bästa med att samla medaljer är att det ibland går att ”fynda”. Den här medaljen hittade jag på eBay och det är Arvid Karlsteen som skapat den. Erik Benzelius den äldre är den avkonterfejade.

Zygmunt Piotr Bohusz-Szyszko (född 1893 i Chełm – död 1982 i London) var en polsk general. Under Första världskriget tjänstgjorde han i den Ryska armén.

1940 deltog han so befälhavare över ” Polish Independent Highland Brigade (Samodzielna Brygada Strzelcow Podhalanskich)” i slaget om Narvik.

Den här personmedaljen är en stor silverpuck skapad av Ewa Olszewska Borys, en av Polens mest kända medaljkonstnärer.

190801

Karl Goetz

Karl Goetz (1875-1950) var en tysk medaljkonstnär med en fascinerande produktion. Han formgav närmare 700 medaljer under tiden före första världskriget fram till slutet av andra. Hans produktion kan närmast ses som en dagbok i medaljform. Hans medaljer skildrar krigen och tiden däremellan ur ett tyskt perspektiv och man får en unik insyn i hur han ser på sin samtid. Det är ett stort konstnärskap och en historisk dagbok i metallform.

Den här medaljen är tillkommen 1941. Det är gjuten i brons och är 9,5 cm stor. Den föreställer ”Ökenräven” Erwin Rommel (1891-1944). Han ledde Afrikakåren i striderna mot britterna i Nordafrika fram till slaget vid el-Alamein 1942 då kåren besegrades. Medaljen är alltså skapad medan tyskarna var framgångsrika. Rommel kom senare på kant med Hitler och tvingades begå självmord i oktober 1944.

190801

Jerzy Jarnuszkiewicz

Jerzy Jarnuskiewicz (1919-2005) var en polsk konstnär som ägnade sig åt skulptur, måleri och även mynt- och medaljdesign.

Mest känt är hans monument med den lille soldaten som står vid Warszawas Gamla stads stadsmur. Den symboliserar hur Warszawaborna – även barnen – kämpade i upproret mot den tyska ockupationen 1944.

Jarnuskiewicz designade som nämnts även mynt och medaljer. Här ett 10-zlotymynt från 1966 med det berömda Sigismundmonumentet.

Tre medaljer av Jarnuskiewicz hand. Mikolaj Rej – 1500-talsförfattare, Czeslaw Milos – Nobelpristagare i litteratur 19080 samt Stanisław II August av den adliga familjen Poniatowski, som var den siste kungen av det polsk-litauiska samväldet. Han abdikerade 1795.

190615

På senaste Holmasto myntauktion i Helsingfors dök det upp några intressanta medaljer av den kända medaljkonstnären Gerda Qvist. Hon kom från Finland och levde mellan 1883 och 1957. Två av hennes mest kända medaljer skapades 1923. Den ena avbildar Jean Sibelius och den andra Fredrika Bremer. Båda är gjutna. Den över Sibelius anses närmast ikonisk. Att Qvist och Carl Milles hade samma inspirationskällor syns ganska tydligt tycker jag. Så här ser de ut:

190601

Eugen Erhardt

För några år sedan råkade jag läsa en artikel som fick stor betydelse för mitt medaljsamlande. Titeln på artikeln var ”Eugen Erhardt – 1900-talets skickligaste Medaljör?”. Den var skriven av Göran Wahlquist och var publicerad i ”Skandinavisk numismatik, mynt och medaljer” nr 6, 1976.

Jag blev fascinerad av artikeln och speciellt av historien om Erhardt och den tid han verkade i. Han var nära vän med Isaac Grünewald och Olle Hjortzberg. Han har graverat flera medaljer över sina vänner och deras familjer. Han hade det ganska knapert och hade svårt att sälja sina medaljer. För att ”förenkla” gjöt han ofta medaljerna varje halva för sig för att sedan montera ihop dem.

Mest känd är Erhardt för sin serie på 48 stycken olika medaljer över Gustav II Adolf. Detta projekt startade han vid sin ankomst till Sverige 1932. Han har också gjort en del personmedaljer.

Nåväl, artikeln ledde till att jag började hålla utkik efter Erhardts medaljer på auktioner och mässor. Idag har jag en ganska stor samling av hans verk som jag är mycket glad över.

I artikeln refereras till en utställning om Erhardt och hans verk som hölls i Gamla Stan i Stockholm våren 1976. Där kunde man se och dessutom köpa en del av Erhardts efterlämnade verk och även se hans målningar och redskap. ”Synd om dem som inte fick se den fina utställningen!” avslutar Wahlquist. Håller med! Skulle gärna varit där….

Här har vi självaste reformatorn Martin Luther från en MiSAB-auktion.

Några bilder på medaljer över Grünewaldfamiljen. Dessa bilder har jag också kommunicerat till Isaac och Märtas son Björn.

190512

Det är kul med gamla mynt. Det är också roligt med ”prylar” som har anknytning till mynt. Den här till exempel… en addometer. Den är ett tekniskt mästerstycke som användes till att räkna ihop pengar när Storbritannien hade pence, shillings och pound. Den går från quarterpenny upp till 9999 pounds. För varje summa som markeras så adderar den genom en sinnrik inre mekanism. Vete fan hur det går till, som Gösta Ekman sa i kulspelsketchen med Lena Nyman…

190401

I helgen hölls MiSAB:s trettionde auktion i Stockholm. Det är väldigt trevligt att delta och det bästa är att det finns något för alla inriktningar, både samlarmässigt och ekonomiskt.

Fredagens visning ägde rum i Svenska Numismatiska Föreningens lokaler på Banérgatan. Det är tyvärr ingen optimal plats att hålla visning på. Det är trångt och värmen blir ganska påtaglig, men med lite tålamod och detektivarbete brukar man så småningom hitta och besiktiga de objekt man spetsat in sig på.

Själva auktionen var på Hotel Sheraton. Lördagen ägnades åt svenska mynt och några få kungliga medaljer. Eftersom mitt intresse främst ligger på medaljer blev det inte många budstrider för mig den dagen. Jag hade tänkt satsa på en bronsmedalj över drottning Kristina av den store medaljgravören Sebastian Dadler. Några ärgfläckar gjorde mig tveksam och när budgivningen rusade iväg och jag fick ge mig kändes det som om ärgfläckarna hade blivit större och mera störande… Surt sa räven…

På söndagen var det främst sedlar, utländska mynt, polletter och medaljer som auktionerades ut. Det var glesare i lokalen eftersom det alltid är de svenska mynten som drar till sig det största intresset. På medaljavdelningen lyckades jag vinna några objekt som jag markerat som intressanta i katalogen. Sammanfattningsvis en kul numismatisk helg med både konkurrens och gemenskap i lagom doser.

Som resesällskap på bussen hem hade jag numismatikern Lars O. Lagerqvist i utförande av Axel Wallenberg. Medaljen är gjuten i brons och väger närmare kilot.

190317

Stora gjutna medaljer är alltid trevliga. Här är ett riktigt fint exempel! Christian Eriksson var en mycket duktig konstnär känd från konstnärsgruppen Rackenkolonin i Värmland. Här har medaljkonstnären Svante Nilsson skapat en medalj över sin vän.

190220

Slaget vid Tannenberg ägde rum i trakten söder om nuvarande Olsztyn) i nuvarande Polen, mellan 26 augusti och 30 augusti 1914, precis i början av första världskriget. Då besegrades 2:a ryska armén under Samsonov av den 8:e tyska armén under Hindenburg. I slaget togs omkring 125 000 ryska krigsfångar.

På morgonen 28 augusti hade tyskarna tagit kontrollen över alla större vägar som ledde till Samsonovs trupper. De väl förberedda tyskarna överraskade de ryska trupperna som råkade i vild flykt. Förvånad över den tyska närvaron i området beordrade Samsonov allmän reträtt natten mellan 28 och 29 augusti. Först då gick det långsamt upp för honom att tyskarna lyckats avskära hans reträttvägar. Många soldater råkade i panik och kastade sina vapen för att fly österut, bara för att springa rakt in i tyska ställningar. Avsaknaden av kommunikation och underhåll demoraliserade snabbt trupperna. 29 augusti gav Samsonov upp. Han sade till en stabsofficer: Tsaren litade på mig. Hur kan jag möta honom efter en sådan katastrof?

Därefter gick han ut i skogen och begick självmord med en pistol. Av den ryska 2:a armén på omkring 150 000 man dödades mer än 30 000 och nästan 100 000 hamnade i fångläger. Tyskarna förlorade mindre än 20 000 man. De tyska trupperna kom att behöva 60 tåg för att transportera iväg den erövrade utrustningen, däribland 500 artilleripjäser.

Det var troligen Max Hoffman som föreslog att slaget skulle döpas efter Tannenberg, för att anspela på slaget som en revansch för slaget vid Tannenberg 1410. (Källa: Vikipedia)

Medaljen nedan minner om slaget. Hindenburgporträttet är pampigt och reversens symbolik är väl inte direkt svårtolkad.

Att björnramen förefaller farligt nära att kastrera den tappre krigaren kvalificerar honom till ett rejält risktillägg enligt min mening, men nu ska vi inte hänga upp oss på detaljer…

En samtida silvermark kan det väl vara värt i alla fall…

190209

Ron Dutton är min absoluta favorit bland nutida medaljkonstnärer. Han är aktiv i British Art Medal Society. Han har ett starkt miljöengagemang och hans medaljer skildrar ofta naturen. Här dock en personmedalj – Lord Byron, minsann!

190208

Gösta Carell är en av de skickligaste svenska medaljkonstnärerna. Liksom de flesta andra som måste försörja sig på sin förmåga har han självklart gjort många beställningsarbeten. Allra mest spännande tycker jag det blir när konstnären gör ett verk på eget initiativ. Ett bra exempel är den här gjutna medaljen över Carells bror.

190129:

Den polska numismatiska historien är inte helt enkel och landets övriga historia är lika komplicerad den.

Hertigdömet Warszawa (på polska: Księstwo Warszawskie) skapades 1807 av Napoleon Bonaparte enligt freden i Tilsit. Hertigdömet Warszawa bildades av polska territorier som hade tillfallit Preussen under Polens delningar och var Napoleons franska protektorat. Hertigdömet bestod fram till 1813. Enligt villkoren som beslutades under Wienkongressen 1815 tillföll en stor del av hertigdömet Warszawa det ryska kejsardömet och blev en del i det självstyrande Kungadömet Polen. (Källa: Wikipedia)

I somras var det en konstutställning på Kungliga slottet i Warszawa. Konstnären hette Marcello Bacciarelli. Han var från Italien men var verksam i Warszawa fram till sin död 1818. Han målade bland annat kungliga porträtt. En tavla jag fastnade för var denna:

Den föreställer när Napoleon diskuterar konstitutionen för hertigdömet Warszawa 1807.

Numismatik då…? Jo, Warszawa präglade mynt under den Sachsiske kungen Fredrik August I.

Exempel på en Warszawa-thaler från 1811 ser vi här:

190129

Att Bror Hjort var en känd och uppskattad konstnär vet nog de flesta. Att han graverade medaljer är kanske inte lika känt. Närmare bestämt är han skapare av fyra medaljer varav medaljen över Upplandsspelmannen Gås-Anders är den ovanligaste. Att det finns några få bronsavgjutningar från originalmodellen i gips kan man glädjas åt om man är på det humöret. Ovanliga båda.